I vårt samhälle vill vi gärna dela in medborgare i olika kategorier. Så är det ordnat inom hälso- och sjukvården. Vi börjar på BVC och passerar därefter ett antal olika nivåer. I primärvården är vi pensionärer hänvisade till VC, landstingsstyrda eller privatdrivna, akut- och sjukhusvård.
Som det är idag kan man få vänta ganska länge på att få en tid hos sin husläkare. Väl där så koncentreras besöket oftast till en åkomma om man inte varit förutseende och fått dubbla tider. Under besökets gång kan det då komma fram att patienten har fler problem som man vill berätta om, vilket inte är möjligt med dagens rutiner.
Vi kan konstatera att pensionärerna blir allt fler och allt äldre och som en konsekvens härav tyder mycket på att många människor i den här kategorin får flera sjukdomar. Risken är uppenbar att det patienten inte får hjälp med hos sin husläkare resulterar i ett, oftast, många timmars långt besök på Akutmottagningen. Och där mår en gammal multisjuk person mycket dåligt.
För att möjligen komma en bit på vägen mot bättre och snabbare omhändertagande borde, enligt vår uppfattning, s.k. Äldrevårdscentraler provas. Finns sådana tankarna inom landstinget idag? Är man beredd att prova? Om inte – varför? Går det att kostnadsberäkna ett sådant försök?
Till detta vill vi foga att en uppgradering av geriatriken är önskvärd. Idag är det inte så attraktivt att jobba inom äldrevården oavsett nivå. Här krävs en annan syn från politiker och andra beslutsfattare. Att arbeta inom äldrevården skall ses som en merit och betalas därefter.
För Sveriges Pensionärers Riksförbund
Lisbeth Låhdö, ord. ledamot i LPR
Kaj S Karlsson, ersättare