Skev representation. Åldersdiskrimineringen i samhället kryper ner i åldrarna. Men uppfattningen att äldre är mindre produktiva har svagt stöd i forskningen, tvärtom är den årsrika generationen en tillgång. Det är dags att slå hål på myterna kring äldre arbetskraft, skriver riksdagsledamöterna Björn von Sydow och Barbro Westerholm.
I Sverige liksom i andra länder ökar andelen äldre människor i samhället, dels för att vi lever längre, dels för att det föds färre barn. Det har väckt frågan om vi ska höja åldern till vilken vi har rätt att vara kvar i arbetslivet från 67 år till kanske 69 eller ännu högre. De som pensionerades 1913 hade i snitt elva år av pensionärsliv att se fram emot. Om vi hade samma längd på pensionärslivet i dag som 1913 skulle pensionsåldern ligga på runt 74 år.
Valet av pensionsåldern 67 år grundades inte på att människor av hälsoskäl inte orkade arbeta längre utan mer av sociala orsaker. Författaren Ivar Lo-Johansson ifrågasatte i sin bok ”Ålderdoms-Sverige”(1952) om detta var ett klokt val. I bondesamhället behövdes människor under hela livsresan, också på äldre dagar. Då orken tröt och de inte längre orkade med utomhussysslorna övergick de till att ta hand om barnbarnen och lära dem allt de kunde om omvärlden. Sen kom industrisamhället där ”gamlingen” var totalt ur leken. Ivar Lo-Johansson menade att ”Det borde ute i produktionen kunna skapas åldringsyrken, där inget annat är möjligt, halvtidstjänst för gamla osv. Allting skulle vara bättre än en anbefalld sysslolöshet”.
Ingen lyssnade på Ivar Lo-Johansson. Pensionsåldern sänktes 1975 till 65 år. Inte heller lyssnade man på Socialstyrelsen som 1981 föreslog att de som ville och kunde skulle få arbeta minst till 70 år ålder därför att arbetslivet var så viktig för en del människors livskvalitet och hälsa. De som fortsatte att arbeta var egenföretagare och människor i fria yrken som skådespelare. De arbetade så länge de var efterfrågade och så länge de tyckte arbetet var meningsfullt och stimulerande.
Så kom 2000-talet. Då påtalades det bland annat från pensionärshåll att dörren borde öppnas för de som ville och kunde fortsätta lönearbeta högre upp i åldrarna, dels för den mening åt livet arbetet gav dem, dels för utvecklingen av vårt välfärdssamhälle. (…)
> Läs hela debattartikeln på DN.se