Den nuvarande socialtjänstlagen har funnits i snart 35 år. Det förberedande arbetet pågick under andra halvan av 1970-talet. Det är en lång tid. Mycket i samhället har förändrats och de värderingar och normer som var starka då har i dag ersatts av andra.
Samtidigt är ledorden för en god äldreomsorg närmast eviga. Den ska präglas av trygghet, självbestämmande och respekt för den enskilde. Ingen ska behöva tvivla på att omsorgen och vården finns där när man behöver den. Anhöriga ska kunna känna trygghet i att deras närmaste har det bra på äldreboendet eller i den egna bostaden med hjälp av hemtjänst.
I många delar av landet bedrivs en äldrevård av god kvalitet. Men visst finns också exempel där det brister. Många äldre vittnar om en oro inför åldrandet som har sin grund i en bristande tillit till äldreomsorgen. Oron delas av många anhöriga.
Personalen har en pressad arbetssituation som leder till stress i mötet med de äldre, länkarna i vårdkedjan hakar inte i varandra som de borde göra och trösklarna för att få bistånd till att flytta till ett särskilt boende är höga.
Den nuvarande socialtjänstlagen är en ramlag som ger varje kommun stora möjligheter att utforma sin verksamhet efter äldres skiftande behov. Den enskilde ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå och insatserna ska bygga på respekt för människors bestämmanderätt, integritet och utgå från en helhetssyn på den enskilde. Det är individens behov som ska stå i centrum.
Tyvärr har utvecklingen gått åt motsatta hållet. (…)