Den mediala bilden av äldre är alltför stereotyp, visar en nyligen gjord medieanalys. Konsekvensen är att viktiga behov ställs åt sidan för den som har fyllt 65 år, som till exempel stöd vid alkoholberoende, stöd vid funktionsnedsättningar som funnits under hela livet samt inte minst att vissa behov inte uppmärksammas alls, skriver regeringens särskilda äldreutredare Susanne Rolfner Suvanto.

Den 1 oktober, det vill säga helt nyligen, uppmärksammas varje år internationella äldredagen och då är det intressant att titta på hur äldre skildras i dagspressen. Hur ofta ser vi egentligen att den som verkligen berörs, hen som har fått leva till pensionsåldern eller längre, själv får medverka i media?

Det spelar roll i mitt arbete som utredare när jag ska ta fram förslag på en nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre. Mitt huvuduppdrag är att ta fram förslag som höjer kvaliteten och ökar effektiviteten med målet en jämlik och jämställd vård och omsorg om äldre.

En tydlig utmaning är att ifrågasätta den rådande normen om ”vem den äldre är”. Medieanalysföretaget Meltwater har på mitt uppdrag undersökt vem som pratar om äldreomsorgen. Nyligen redovisades resultatet av kartläggningen, där över 4 000 publicerade artiklar online i press under 2015 har analyserats.

Den visar tydligt på det problem som finns idag med en alltför stereotyp bild av äldre människor. Konsekvensen är att viktiga behov ställs åt sidan när man har fyllt 65 år, som stöd vid alkoholberoende, stöd vid funktionsnedsättningar som funnits under hela livet och inte minst att vissa behov inte uppmärksammas alls. Tidigare rehabilitering får en mindre framåtsyftande inriktning och möjlighet att få psykologisk behandling saknas för att nämna några områden.

Äldre människor framställs som en homogen grupp där det talas ”om” dem eller ”om våra äldre”.  Mycket sällan får den som är direkt berörd av en fråga komma till tals. (…)

> Läs hela debattartikeln på Dagens Samhälles hemsida