Kommunens förhoppning att frivilliga krafter ska ta över träffpunkterna för äldre kan jämföras med när man för hundra år sedan auktionerade ut barn till den som krävde minst betalt.
Det anser Lars Andersson, professor emeritus vid Linköpings universitet. Han har forskat kring äldre, åldrande och det som kallas ålderism – alltså fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering.
– Det är själva tankesättet jag är emot. Mentaliteten bakom är att det här inte är någon viktig grupp, säger han om förslaget.
Lars Andersson finns på NISAL, nationella institutet för forskning om äldre och åldrande, en avdelning inom institutionen för samhälls- och välfärds-studier som håller till i Kåkenhus vid Skvallertorget. Han har absolut inget emot frivilliga krafter.
– Frivilliga krafter är alldeles utmärkt. Människor gör något bra och får själva ett utbyte av det, men kommunen har ett grundansvar för sina medborgare och kan inte hoppas att frivilliga ska ta över det för då är det inte frivilligt längre, utan ett försök att få frivilliga att arbeta mer eller mindre gratis åt kommunen.
För honom handlar det om människovärde.
– Man ska ha ett fullt människovärde ända tills man dör. (…)