Ett äldrevänligt växande Uppsala

UPS är remissinstans för kommunens fysiska planering, därför denna översikt baserad på flera års remissvar. Denna PM samlar aspekter på befintlig och planerad fysisk miljö, som är särskilt relevanta för äldre i den växande staden. De kommunala planer, som styr förändringar av den fysiska miljön, täcker in olika nivåer.

Översiktsplanen ger riktlinjer för kommunens utveckling i stora drag och över en lång framtid. Den kan preciseras för delar av kommunen i form av fördjupad översiktsplan (föp) t.ex. Södra staden. Begreppet strategi används när det gäller innerstaden.

Förutsättningar för detaljplanen, som skall precisera var byggnader, gator och parker skall anläggas, kan behövas i form av ett planprogram, vilket ger mer detaljerade förutsättningar än vad som ryms i översiktsplan och strategi.

Sist i planeringskedjan kommer bygglovet, som en byggherre måste få godkänt innan spaden kan sättas i marken.

Förutsättningar för äldre i den fysiska miljön.

Nya byggnader och stadsdelar kommer till, befintliga miljöer förtätas. Tillväxt av befolkning i alla åldrar motiverar expansionen. Antalet äldre växer även som andel av invånarantalet.

Dagens 65-åring väntas i genomsnitt leva i ytterligare 20 år. 65-årsgränsen är ingen omedelbar start på pensionärslivet. Den som lämnat arbetslivet vill ha en aktiv fritid – medan man kan. Men vi förändras med åren.

• Sinnena fungerar sämre. Synskärpan avtar redan tidigare än 65+. Hörseln försämras.
• Rörlighet och ork blir mindre. Balanssinnet försämras. Man förflyttar sig inte lika lätt, snabbt och långt som förut.
• Dagliga rutiner prövas. Ens nätverk förändras och nytt behövs. Antalet jämnåriga bland släkt och vänner minskar.
• Pensionen innebär att valmöjligheterna krymper för den ”fritid” som pensioneringen medför. Aktiviteter behövs till lägre kostnad.
• En god närmiljö, bra kollektivtrafik och möjligheter att nå ut utan påtagliga hinder blir viktiga.
• Svårigheten att nyttja den bostad man har kan bli alltför stor – det behövs en tillgängligare bostad.
• Med tiden ökar vårdbehovet.

Det innebär t.ex. att begreppen ”närhet” och ”tillgänglighet”, som återkommer i flera sammanhang i planförslagen, har en annan innebörd för oss jämfört med andra grupper.

Vad gäller kommunikationer och trafik finns motsvarande aspekter på ”närhet” och ”tillgänglighet”. Vi ifrågasätter om planförslagen bygger på en allomfattande analys av människors rörelsemönster nu och i framtiden.

Vad skall vi koncentrera granskningen på?

Förtätning är ett centralt tema i planeringen. Främst berörs innerstaden. Det råder en uppenbar konflikt mellan koncentration av lokaler för bostäder och arbetsplatser å ena sidan och boendes hälsa och miljö å den andra. Det finns ingen tydlig strategi för hur denna konflikt skall lösas.

En granskning punkt för punkt av innerstadsstrategin ger vid handen att äldreperspektivet är frånvarande. Det är särskilt olyckligt eftersom Uppsala nu är medlem i Världshälsoorganisationens (WHO) nätverk för äldrevänliga städer. Särskilt saknas en strategi för boende i innerstaden. Boende för äldre måste ges en tydlig plats i planeringen. Det handlar om hela kedjan från ordinärt boende till seniorbostäder, trygghetsboenden och särskilda boenden. Varför inte bygga hela kvarter för äldreboenden? Det gäller både innerstaden och nya områden såväl som yttre områden som kompletteras med ny bebyggelse.

Stadens centrum baseras på äldre tiders stadsplanering och sätt att förflytta sig. Biltrafik är ofrånkomlig, även om den begränsas. Det är dock viktigt med tillgänglighet till kollektivtrafik, som måste utgå från bostaden hela vägen till målet för resan. Däri ingår tillgången till hållplatser. Från UL framhålls vikten av utglesning av antalet hållplatser i syfte att förkorta restiden för de som redan sitter på bussen. Det innebär sämre tillgång till hållplatser inom rimligt gångavstånd – särskilt för den som har svårt att förflytta sig, detta samtidigt som den sammanlagda tiden från start till mål förlängs.

Närhet till offentliga rum och parker är en viktig aspekt på tillgänglighet. Därför får inte en förtätning av innerstaden innebära att nu kvarvarande öppna ytor får sämre luftmiljö, ljus och solinstrålning. Platsens betydelse för den som inte kan förflytta sig så långt kan inte nog understrykas. Det krävs också promenadvänliga stråk till och mellan de offentliga rummen. Möjligheten att samlas, mötas, röra sig är av stor betydelse. Gör staden gångbar!

Höga kultur- och naturvärden måste beaktas. En förtätning får inte bygga bort de kvarvarande grönytor som finns. Gröna tak kan vara ett komplement, men aldrig ersätta offentliga rum. Att döpa gräsmattor till park är inget framsteg.

För att kunna uppnå en godtagbar standard på offentlig och kommersiell service och kollektivtrafik utanför det centrala Uppsala måste några orter expandera. Det krävs en aktiv markpolitik och goda villkor i samband med markupplåtelser för att nå ett sådant antal boende att grundläggande service kan upprätthållas. Vidare krävs kreativitet, inte sektorstänkande, vad gäller att tillhandahålla service. Att utforma boenden för äldre som möjliggör kvarboende är en viktig uppgift.

Expansionen av Södra staden rymmer de flesta av de planproblem vi uppmärksammar. Senast uttrycktes det av UPS på följande sätt som stöd för krav på omarbetning av den fördjupade översiktsplanen:

• Naturvärden och grundvatten är otillräckligt fredade. Det måste tydligt anges var ny bebyggelse inte får komma till.
• Konsekvenser för grundvattnet på lång sikt av den växande kommunen måste särskilt utredas.
• Radonrisker måste utpekas.
• Planen måste anvisa hur trafikfrågorna skall lösas – det gäller både kollektivtrafik och biltrafik.
• Bostadsbyggande och social infrastruktur måste hänga samman i tid och rum. Kommunen måste ha instrument att åstadkomma detta.
• Särskilt måste boende för äldre (vårdboende såväl som trygghetsboenden) tidigt infogas i mönstret.
• En avgörande förutsättning för att åstadkomma detta är kommunala markinköp, men också tillvaratagande av de möjligheter som ligger i det kommunala planmonopolet.

Viktiga aspekter att fördjupa sig i.

I samband med granskning av den nya översiktsplanen 2015 angavs följande punkter att lägga särskild vikt vid:

• hälsa
• miljö, såväl nära som i stort
• tillgänglighet
• kommunikationer
• offentliga rum
• boende

Vi söker precisera innebörden av dessa punkter var för sig i förhållande till den fysiska miljön, även om det är uppenbart att de interagerar.

Hälsa

Tät och hög bebyggelse ger oftast ett oattraktivt uterum. Extrema uttryck för miljonprogrammets planering och olika former av ohälsa har konstaterats. Marken runt husen är inte enbart till för förflyttning utan också till för vistelse – en del av det offentliga rummet. Grönska, parker, gångvägar och mindre uppehållsrum med sittplatser och bord nära bostaden lockar till utevistelse.

Trafik avger partiklar, giftiga gaser och buller. Med buller och dålig luft följer ohälsa. Det förstärks med bebyggelse nära livligt trafikerade gator och vägar. Bilfria miljöer är alltmer attraktiva för äldre.

Markföroreningar och radon är källor till sjukdom. Skadad grundvattentillgång blir både hälsorisk och dyr.

Miljö, såväl nära som i stort

Byggnaders utformning och placering påverkar människan på sätt som bara till dels är känt. Miljonprogrammets negativa sidor är dock väl beskrivna.

Sambandet mellan grönska och luftkvalitet är känt, och dess betydelse för välbefinnande är mer intuitivt än kartlagt. Det gäller både den bostadsnära grönskan och större ”luftrenare” i form av parker.

Möjligheten att nå, röra sig i och uppleva natur är av betydelse både för den fysiska hälsan och för välbefinnandet. Särskilt är vården av känslig, högkvalitativ natur viktig.

Valet av typ av bebyggelse, både ekonomiskt och storleksmässigt, påverkar den sociala miljön i närområdet. Möjligheter till service, samlingsutrymmen, offentliga rum likaså. Segregering skall motverkas.

Tillgänglighet

Det skall vara möjligt även för den som inte är så rörlig att nå sin bostad och dess biutrymmen (inklusive soprum). Miljön kring husen är viktig för möjligheten att förflytta sig – allt ifrån belysning och skyltning till utformning av gång- och cykelvägar.

I den gångbara staden skall det vara möjligt att vila på vägen till natur, service och offentliga rum. Alla offentliga byggnader och servicepunkter skall vara handikappvänliga.

Kollektivtrafiken skall ta oss från A till B utan alltför besvärande hinder och tidsutdräkt. Då måste information vara tydlig och lätt tillgänglig och möjlighet att byta färdmedel vara bekväm och riskfri.

Kommunikationer

Det råder bara en viss utbytbarhet mellan trafikslagen bil – buss – cykel – gång. I en trängre stadsbebyggelse är kollektivtrafiken avgörande för förflyttning både inom och mellan stadsdelar.

Konflikter mellan trafikslagen är ofrånkomliga, men kan begränsas. Gångtrafikanter skall slippa riskera att bli påkörda av cyklister. Man skall kunna korsa en gata utan att stressas av bil- och busstrafik.

Offentliga rum

”Ett samlingsbegrepp inom samhällsplanering för utrymmen i bebyggelse inomhus eller utomhus dit allmänheten har enkelt tillträde. Dit räknas framför allt gator, torg och parker.” (föp Södra staden).

Vad avses med ”inomhus”? Vad gör gator, torg, parker till värdefulla platser för boende och besökare?

Boende

De allra flesta äldre bor i lägenhet eller villa/radhus och vill gärna bo kvar. Ett byte av bostad kan motiveras av många orsaker: ensamhet, ork, ohälsa, svårigheter i fråga om rörelse, syn eller andra krämpor. Benägenheten att flytta har dels att göra med dessa förorsakande faktorer, men också med vad som kan finnas att flytta till. Sociala och miljömässiga band liksom ekonomiska hinder utgör bromsar i flyttkedjan.

Den fysiska planeringen kan påvisa möjliga, alternativa former och platser och därmed utbudssidan. Valet av plats påverkar utbudets attraktivitet. Tre huvudkategorier diskuteras idag: seniorboende, trygghetsboende samt vård- och omsorgsboende. Vård- och omsorgsboenden behovsprövas genom biståndsbedömning. Kommunen kan påverka trygghets- och vårdboenden och utveckla alternativ, som idag inte finns.

Sociala konsekvenser – hur omsätts analys i handling?

Uppsala kommun har börjat använda vad man kallar ett socialt konsekvens­verktyg (SKA). Det skall vara en hjälp i planeringsarbetet från översiktsplaner till detaljplaner men också för t.ex. markanvisningstävlingar. SKA innehåller ännu fler aspekter på planeringen än de som UPS formulerat här. Exempel: ”sammanhang, sammanhållning och identitet” och ”delaktighet”. Ambitionen är lovvärd och välkommen, men frågan är hur man uppnår vad analysresultaten påvisar.

UPS har i sina svar på samråd och granskning av planer framfört önskemål och krav som förvisso dagens översikts- och detaljplanerutiner inte kan hantera. Hur kan planinstrumenten på dessa nivåer stärkas för att den sociala konsekvensanalysens slutsatser kan nås? Handlar det om byggande på mark som kommunen äger kan kommunen styra vad som byggs. Frågan är då, är det markägandet som i sista hand bestämmer stadens eller stadsdelens innehåll?

En nivå i processen som UPS inte ägnat sig åt är byggnadstillståndet. Rent formellt är UPS inte en part i detta steg. Men det borde inte hindra att UPS att i vissa fall kan granska och uttala sig om sådana ärenden.

För UPS stadsplanegupp genom
Sven-Olov Larsson