De äldre utgör en stor del av väljarkåren, men ändå verkar inte detta faktum ännu ha gått upp för alla politiska partier. Man lever i föreställningen att de gamla röstar som de alltid har gjort. Men det stämmer inte länge; även om man är gammal kan man ändra sig.
Hur många 65+ är placerade på valbar plats till riksdagen i höst? I nuvarande riksdag är antalet äldre försvinnande liten, även om man talar om att ledamöterna skall representera hela folket.
Många kommuner har infört gratis bussåkande för pensionärer mellan vissa tider då bussarna ändå går nästan tomma. Men inte i Uppsala. Här kan inte ens pensionärer åka gratis på den så kallade Mjuka Linjen och ta sig till olika träffpunkter, vilket är i högsta grad önskvärt och hälsobefrämjande.
De gamla blir som sagt fler, och tyvärr inträder ofta sjukdomar. Landstinget har uppvaktats för att inrätta en äldrevårdsenhet, som måste bemannas med ett antal geriatriker. I stället betraktas geriatriken som ett lågstatusyrke och deras antal dras ner och utrymmet för geriatrik i läkarutbildningen är häpnadsväckande litet.
Många äldre skulle vilja flytta ifrån sin villa eller stora lägenhet till kanske ett trygghetsboende. Men många säger sig inte ha råd; kostnaderna blir alltför höga. Kommunen bör därför överväga olika åtgärder (ev ett behovsprövat flyttbidrag) för att stimulera flytt och därmed också underlätta hela bostadssituationen.
I kommunen har inrättats ett så kallat kommunalt pensionärsråd (KPR). Efter mycket tjatande blev detta KPR underställt kommunstyrelsen och andra nämnder förutsätts medverka. I KPR skall ju nämligen inte bara äldrefrågor behandlas. De flesta politiska frågor rör äldre. KPR har emellertid ännu inte fått den status det borde ha. De politiska representanterna är sällan där och någon medvetenhet om KPR:s existens verkar inte finnas ens i kommunstyrelsen.
Roland Edwardsson
ordförande i Sveriges Pensionärsförbund, SPF, Luthagen
vice ordförande i Uppsalas Pensionärsföreningars Samarbetsråd, UPS