UPS har under en treårsperiod efterfrågat en bostadsförsörjningsplan för äldre. Vi är glada att det nu föreligger ett förslag till sådan plan. UPS konstaterar att förslaget ger förutsättningar för äldres boende, men det ger inga konkreta förslag till lösningar. Det visar att äldrenämnden står inför ett antal viktiga beslut. UPS anser att behovstäckningen för särskilda boenden och speciellt för demensboenden är den viktigaste frågan.
Det är utmärkt att detta förslag i behovsanalysen tagit fasta på att särskilja behovet av omvårdnadsplatser från det av demensplatser.
Vidare används nu begreppet täckningsgrad för att ange hur stor del av behovet av platser som täcks av befintliga och planerade vårdplatser. Detta är rätt begrepp.
När det gäller behov utgår vi från att beräkningarna gjorts utifrån de riktlinjer för biståndsbedömning som i år antagits av äldrenämnden. Vi noterar i det sammanhanget att UPS inlämnade synpunkter inte på ett tillfredsställande sätt har beaktats när dessa antogs.
Vad gäller boendetider noterar vi att i nuläget var femte som får plats på boende avlider inom 6 månader och att var tredje inom 12 månader. Det väcker frågan om behovet av vårdplats uppkommer långt innan sådan plats beviljas.
Vad gäller behovet av platser på demensboende noterar vi något vi påpekat tidigare. Det finns inga direkta uppgifter på hur många invånare i Uppsala som fått diagnos på måttlig eller svår demens. Det kan inte vara omöjligt att med hjälp av landstingets uppgifter om sådana diagnoser skaffa en någorlunda precis uppfattning om antalet med vårdbehov. Den metod som här används baserar sig på olika källor som ger en indirekt indikator på behovet. Förslaget nämner också den osäkerhet som råder i de redovisade siffrorna. Med förslagets egna ord: ”En slutsats som kan dras är alltså att plats i vård- och omsorgsboende redan idag förefaller att beviljas först då alla andra möjligheter är uttömda och att någon överkonsumtion inte förekommer. Ett annat sätt att uttrycka detta är att tröskeln för bifall redan är relativt hög i Uppsala.”
När det gäller utvecklingen av behovet av både omvårdnadsplatser och demensplatser så räknar förslaget fram ”behovsindex”. Begreppet behovsindex förklaras inte. Huvudkomponenten tycks vara befolkningsutvecklingen. Vid jämförelse av åldersgruppen befolkningsprognosen 65+ med behovsindex för omvårdnadsboende så sjunker behovsindex från prognosen med en knapp procent. Jämför vi detta behovsindex med gruppen 65-79 år så är behovsindex 115 år 2020 medan den åldersgruppen ökat med 12 %. Jämför vi gruppen 80+ med behovsindex för demensvård så kretsar index runt gruppens tillväxt med +- 1 % utom sista året. Skillnaderna finns men är små. Redovisa hur behovsindex beräknats!
Lägger vi härtill osäkerheten i de prognoser som redovisas blir bilden än mer komplicerad. Vi noterar att om behovsindex beräknats utifrån någon föreställning om behovets utveckling hos berörda åldersgrupper så borde noteringen ovan beaktas: ”att prognosen är lågt räknad i den del som avser demensboendet.” Behovsindex + 13 % sammanfaller helt med befolkningsprognosen för gruppen 80+, d.v.s. utrymme för att fler med behov skulle kunna få plats finns inte.
Är SBU:s siffror att betrakta som lägesbeskrivning eller som en norm som skall följas? Noteringen att ”omkring hälften av de demenssjuka i särskilda boenden” är i sig en påvisad brist. Lägg härtill det som påpekas att även om bara hälften av de demenssjuka får plats på demensboenden så måste antalet platser fördubblas.
Detta framgår av att ”en betydande andel av de personer som idag skulle kunna vara i behov av demensboende, återfinns i omvårdnadsboendet eller vårdas inom hemvården och/eller av anhöriga.” Då måste behovssiffran fyrdubblas.
Följdfråga: Hur skall kommunen säkra att ett tillräckligt antal särskilda boenden – särskilt demensboenden – kommer till under det närmaste decenniet?
Vad gäller faktorer som kan påverka behovsutvecklingen vill vi notera följande. Uppsala har ett stort antal flerfamiljshus som saknar hiss. Därmed stängs många inne utan möjlighet att lämna sitt hem på egen hand. Detta bidrar till ökat behov av vårdplatser.
Inventeringar av tillgänglighet i vid mening borde utföras i stor skala. Enbart med befintlig bebyggelsestatistik kan ett arbete inledas i samarbete med fastighetsägare. Tillgänglighet måste vara ett centralt krav när fastighetsägare vill renovera hus. – Och inte minst måste kommunen kunna ge stöd åt den som behöver flytta till mer tillgängligt boende. Ekonomiska och sociala hinder att bo mer tillgängligt måste övervinnas för den som behöver byta.
I ny bebyggelse ges grundförutsättningar för god tillgänglighet. Bevakningen av denna aspekt måste vara 100 % -ig både i detaljplanestadiet och i samband med bygglov. Nybyggda lägenheter kan kräva stora anpassningsåtgärder om den boende blir rörelsehindrad. Bygg in full tillgänglighet från början. Anpassning av utemiljöer till de äldre hör också dit.
I våra kontakter med medlemmar framgår att intresset för trygghetsboende, där tillgänglighet förutsätts inbyggd, är stort. Det byggs alltför få sådana bostäder – och framför allt är de otillgängliga för mindre bemedlade av ekonomiska skäl. I den expanderande kommunen finns det möjlighet att skapa hela kvarter med seniorboenden, trygghetsbostäder och särskilda boenden. Börja i Östra Salabacke.
Stödet till anhöriga måste bli bättre – nya idéer skall fram. Det gäller både socialt och tekniskt (välfärdsteknik). Ett exempel är vårt förslag till Minnesforum, riktat till anhöriga till personer med demens, som har framförts till äldrenämnden i november 2014 och senare kompletterats i juni 2015 har ännu inte besvarats.
Det som bör betonas än mer är den synnerligen omfattande verksamhet som UPS 63 medlemsföreningar plus flera andra ideella organisationer gör för att aktivera, glädja och informera äldre i Uppsala. Föreningsstödet är en faktor som påverkar äldres fysiska och mentala hälsa. Efterfrågan på sakkunskap enskilt och vid föreningsmöten är stor, minneslotsens öppna mottagning och föreläsningar är en tydlig indikator på det. Behovet av information och hjälp till äldre bör bli ännu bättre och nå de som har svårt att ta del av föreningsutbudet exempelvis på grund av låsning som anhörigvårdare eller som instängd på grund av bristande tillgänglighet.
UPS anser att kommunen måste återta initiativet när det gäller att tillgodose behoven särskilda boenden och trygghetsboenden. En tänkt modell kan vara att utlysa arkitekttävlingar för dessa former av boenden. Om Uppsala skall bli en av Sveriges bästa landsbygdskommuner så kan man inte börja med att lägga ner särskilda boenden.
Avslutningsvis vill vi påpeka att Björklingegården ligger i Björklinge.
Uppsala den 9/11 2015
Jan Ask