Under rubriken ”Stoppa försämringarna” i UNT 17/1 vänder sig representanter för de fyra oppositionspartierna inom äldrenämnden emot majoritetens strävan efter ökad kommunalisering av äldreomsorgen. För Uppsala pensionärsföreningars samarbetsråd (UPS) är sättet att argumentera och den sakliga grunden för de framförda åsikterna problematiska.
Som utgångspunkter för sin kritik av majoritetens politik anförs i huvudsak två argument. Först ett standardargument: ”Konkurrensutsättning är en viktig metod för att möta kommunens behov och samtidigt klara hög kvalitet i de tjänster som upphandlas.” För det andra anförs att ”Under alliansen vid makten (2006–2014) utvecklades den egna produktionen av omsorg och vårdtjänster på ett imponerande sätt.” Låt oss betrakta de två utgångspunkterna var för sig.
Konkurrensen som metod att utveckla effektivitet och kvalitet kan från generella ekonomiska utgångspunkter förefalla bestickande. Men det finns lika goda argument för att den inte fungerar på marknader som äldreomsorg.
En ”pseudomarknad” fungerar inte som en marknad för vitvaror eller livsmedel. Det finns inga övertygande studier, som ger något empiriskt stöd för annat än att kostnader kan ha minskat något. Kvalitetsstudier är det brist på.
Hur ser det då ut i Uppsala för åren under alliansstyret och under rödgrönt styre?
UPS har i flera år efterfrågat data, som kan påvisa några som helst uppgifter om hur kvaliteten utvecklas inom äldreomsorgen. Sådana data lyser med sin frånvaro nu såväl som åren 2014 och tidigare.
UPS har därför valt att analysera de enkätundersökningar som Socialstyrelsen gjort under ett antal år under rubriken ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?”. Vi har gjort sammanställningar för de senaste åren. Dessa har redovisats för äldrenämnden utan nämnvärda rektioner därifrån. Nu aktuell är den undersökning som publicerades under hösten 2016. Där svarar man på 27 frågor om vad man anser om den vård man får. Ur den undersökningen har vi koncentrerat oss på särskilda boenden det vill säga vård- och omsorgsboenden.
Två resultat framstår tydligt, inte bara i den senaste undersökningen. Uppsala får sämre omdömen än genomsnittet för kommunerna i landet som helhet.
En jämförelse med åtta kommuner av storlek och struktur liknande Uppsala (från Göteborg till Västerås) ger inte heller några guldstjärnor att visa upp. Den enda fråga där Uppsala visar mer positiva svar än övriga gäller vad de boende anser om sitt hälsotillstånd. Vid analys av hur hälsotillståndet samvarierar med bedömningen av kvaliteten så borde det ge bra betyg för Uppsala. Ser vi bakåt så har Uppsalas ställning i dessa tabeller knappast förbättrats – eller försämrats. Under genomsnittet är stabilt.
Det andra resultatet framkommer vid jämförelser mellan olika boenden. Där konstaterar vi mycket stora skillnader.
Vi har grupperat boenden utifrån frekvensen positiva svar på frågorna. I toppen finns de med högre andel nöjda än i landet som helhet. Brister finns dock på enstaka områden. En andra grupp visar inte samma nivå på svaren men ger ändå hopp genom att läget förbättrats sedan tidigare år. En tredje grupp visar både sämre siffror vad avser positiva omdömen och oroande tecken på försämringar. I botten ligger några boenden som placerar sig i bottenligan inte bara i Uppsala.
En slutsats är varför de sämsta över huvud taget har några att vårda. Två skäl finns. Kommunen får inte och kan inte bedriva konsumentupplysning. Många äldre saknar förmåga att välja på grund av informationsbrist eller bristande beslutsförmåga. Då får man ta vad som finns ledigt just nu. Att de som bor på vårdboenden skulle byta när man upptäcker bristerna kommer inte på fråga av förklarliga skäl. Vårdvalet är närmst att betrakta som ett lotteri.
De rutiner för uppföljning och utvärdering som äldrenämnden nu har räcker inte. Revisionsrapporterna följer mallar, som inte alltid fångar in väsentligheter – särskilt om det handlar om kvalitetsaspekter, som inte lätt låter sig regleras i avtal.
Men också sådant som finns reglerat är problematiskt. Möjligheterna att få kontakt med läkare, att få komma ut regelbundet eller på förhand få reda på ändringar i fråga om personal hör dit. Problem finns oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal eller privat regi. Vi ser med intresse fram emot hur äldrenämnden avser att säkra kvalitet och kostnader med den nu valda vägen att finna utförare till de särskilda boendena. Det är inte uppenbart för oss.
UPS är inte imponerat av de fyra allianspolitikernas sätt att beskriva hur äldreomsorgspolitiken ska förbättras. UPS är heller inte nöjt med hur den nuvarande majoriteten sköter äldreomsorgen. Om en reell diskussion skall kunna föras om äldreomsorgen måste den bygga på saklig grund. Låt oss få ett välgrundat samtal om hur vi äldre skall vårdas när vi inte längre kan klara oss själva.
För Uppsala pensionärsföreningars samarbetsråd
Jan Ask, ordförande
Roland Edwardsson, vice ordförande
Ewon Enqvist, sekreterare
Sven-Olov Larsson, kassör