Detta svar bygger på Del A Huvudhandling med bilagor och redogörelsen för samrådet rörande 2015 års version av översiktsplanen. Våra utgångspunkter är desamma som för svaret på 2015 års version.
Härtill finner vi det nödvändigt att påpeka att förutsättningarna för den växande andelen äldres möjligheter i ett växande Uppsala är andra än för yngre invånare. I en strategi för decennier framåt måste detta vara en grundförutsättning, särskilt som Uppsala nu är medlem i Världshälsoorganisationens (WHO) nätverk för äldrevänliga städer.
Dagens 65-åring väntas i genomsnitt leva i ytterligare 20 år. 65-årsgränsen är ingen omedelbar start på pensionärslivet. Den som lämnat arbetslivet vill ha en aktiv fritid – medan man kan. Men vi förändras med åren.
- Sinnena fungerar sämre. Synskärpan avtar redan tidigare än 65+. Hörseln försämras.
- Rörlighet och ork blir mindre. Man förflyttar sig inte lika lätt, snabbt och långt som förut
- Dagliga rutiner prövas. Ens nätverk förändras och nytt behövs. Antalet jämnåriga bland släkt och vänner minskar.
- Pensionen innebär att valmöjligheterna krymper för den ”fritid” som pensioneringen medför. Aktiviteter behövs till lägre kostnad.
- En bra närmiljö och möjligheter att nå ut utan påtagliga hinder blir viktiga.
- Svårighet att nyttja den bostad man har kan bli alltför stor – det behövs en tillgängligare bostad.
- Med tiden ökar vårdbehovet.
Det innebär t.ex. att begreppen ”närhet” och ”tillgänglighet”, som återkommer i flera sammanhang i planen, har en annan innebörd för oss jämfört med andra grupper.
En huvudstrategi är den flerkärniga staden. Det löser upp en del av tillväxt- och koncentrationsproblemen. Vi vill härutöver betona vikten av kransorterna. Där bor och verkar många äldre som behöver närhet och tillgång till service och offentliga rum. Dessa orter måste växa för att ge underlag för service. Det måste också innebära möjlighet att bo kvar när den egna förmågan avtar. Där krävs bostäder för äldre: seniorboende, trygghetsboende och vårdboende. Detta som en konkretisering av vad som anförs om bostäder på sid 154 i förslaget.
Valet av utbyggnadsriktningar i förslaget styrs av befintlig infrastruktur i form av vägar, vatten och avlopp. Det är absolut nödvändigt att dylik finns på plats innan byggnation kommer till. Men att låta dagens system begränsa möjligheterna i decennier framåt är oklokt exempelvis i fallet Vänge.
Vad gäller kommunikationer och trafik finns motsvarande aspekter på ”närhet” och ”tillgänglighet”. Vi ifrågasätter om förslaget bygger på en allomfattande analys av människors rörelsemönster nu och i framtiden. Det är förvisso motiverat ur resurs- och miljösynpunkt att begränsa den fossildrivna biltrafiken och bygga ut kollektiv trafik. Arbetsresor dominerar tänkandet. Det måste också vara möjligt att frakta större inköp på bussen samtidigt som plats måste finnas för både barnvagn och rollator. Problemen kan bli särskilt påtagliga om resan förutsätter byte av buss och vid infartsparkeringar. För resor från delar av staden, som inte täcks med näraliggande hållplatser, måste det vara möjligt att använda bil även till innerstadens begivenheter. Konflikter mellan bil-, cykel- och gångtrafik måste undvikas redan i övergripande planering. Här krävs bättre analys.
Förtätning är ett centralt tema i planen. Främst berörs innerstaden. Det råder en uppenbar konflikt mellan koncentration av lokaler för arbetsplatser och boendes hälsa och miljö. Det finns ingen tydlig strategi för hur denna konflikt skall lösas. Över huvud taget saknas en strategi för boende i innerstaden och möjligheterna att komplettera med trygghetsboende och vårdboende.
Koncentrerad bebyggelse planeras även utanför innerstaden. Vi har i andra sammanhang kritiserat utbyggnaden i Ulleråker främst ur miljösynpunkt. Vi finner inte att boendemiljön blir tillfredsställande med vad som planterats hittills. En upprepning av misstagen vid planering av Kungsängen får inte göras. Framför allt har våra farhågor när det gäller Ulleråker och grundvattnet inte stillats av de utredningar och förslag som nu föreligger. Härutöver finns andra områden nära Fyrisån där alltför intensiv koncentration av bebyggelse riskerar vattentäkten.
Slutligen vill vi betona vikten av att Uppsalakommun utvecklar och förtydliga begreppet social hållbarhet. I sitt remissvar på föregående version av översiktsplanen anför Länsstyrelsen särskilt att det är positivt med mål som signalerar social hållbarhet, vilket man menar lyfter fram möjligheterna att styra mot ökad jämställdhet och jämlikhet, och som synliggör barn, äldre människor och personer med funktionsnedsättningar. Vi kan bara instämma.
För Uppsala pensionärsföreningars samarbetsråd
Jan Ask
ordförande