Med någon form av humoristisk beskrivning av oss äldre gör sig SBL skyldig till en form av ålderism som Sverige är näst ”bäst” på i världen. Det är bara Estland som är värre än vi.
SBL tillskriver oss äldre tre strategier för att låsa fast yngre vid en gammal struktur. Men det är precis tvärtom. Det är SBLs generation av beslutsfattare som håller oss äldre inlåsta. I Uppsala styr ”den yngre generationen” som inte ger tydliga planer på var och hur äldre ska bo i staden.
Enligt Statens offentliga utredning behövs många olika insatser för att underlätta för äldre att flytta från ett omodernt och gammaldags boende. Vi har efterfrågat flyttbidrag för att äldre ska kunna flytta och ge plats åt yngre människor. Men den yngre generationen säger nej till detta. Det är färre än 2 % av beslutsfattarna i riksdagen som är 65+. Det är alltså inte så konstigt att förståelsen för äldres situation är så låg.
Tyvärr, vilket inte uppmärksammas, är åldrandet förknippat med stor ojämställdhet. Kvinnor har betydligt sämre ekonomisk förmåga att hyra bostäder är vad män har.
När det gäller att recensera uppfostran gentemot sina föräldrar talar förmodligen SBL av egen erfarenhet. Vi kan se, med visst vemod, hur Stig-Björn sitter och trycker upp sin eländiga barndom i plytet på sina stackars föräldrar. Bäva månde SBL om 30 år.
Slutligen kör SBL en gammal klassiker; det var bättre förr. Ja, men bara på ett visst sätt. Förr både hörde och såg vi syrsan och lärkan. Det gör vi inte nu. Vi hade färre sjukdomar. Vi hade mer pengar att röra oss med. Våra leder värkte inte lika mycket som nu. Och om vi någon gång hamnar på huk så ska det vara av en särskild anledning. T.ex att plocka upp en tappad krona för att förstärka den låga pensionen.
Jan Ask
Ordförande UPS