Bästa Demokrativänner,
Det är en stor glädje och ära för mig att få bli inbjuden till Uppsala Pensionärsföreningars Samarbetsråds årsmöte och att utöver uppgiften att leda era förhandlingar även få tala om demokrati.
Jag finner det då naturligt att börja i den svenska riksdagen för 100 år sedan. Onsdagen den 18 december 1918 toppas Uppsala Nya Tidnings hela första sida av en stor rubrik Riksdagen antar författningsreformen. Dagen innan hade en urtima (Extrainkallad) riksdags båda kamrar antagit reformen. In i det sista kunde man urskilja de olika uppfattningar som förelåg. En talare framhöll och varnade att ”Den omfattande demokratisering, som blir en följd av riksdagens beslut måste te sig synnerligen betänklig för var och en som inser att den nuvarande samhällsordningen är frukten av månghundraårigt arbete och inte utan fara kan raseras.” En annan hävdade att ”Det åvilar särskilt regeringen att i upprörda tider om känslorna aldrig är så varma, att hålla huvudet kallt.“ En tredje uttalade förhoppningen ”att vårt folk skulle äga tillräcklig sans och kultur för att icke svika det förtroende, som nu visats det genom den nu föreliggande reformen“. En fjärde ansåg däremot ”att svenska folket var moget att ta sitt öde i egna händer“. En av representanterna för regeringen, som kommit till makten ett och ett halvt år tidigare, hävdade att ”en demokratisk flodvåg har vällt fram över världen. Vi lever idag i en helt annan värld än för blott något år sedan” och att det är regeringen skyldighet att realisera de demokratiska idealen i vårt land ”Nu ligger vägen mot demokrati öppen”.
Att det var en värld i våldsam förändring 1917 o 1918 med revolutionära stämningar på många håll även i vårt land känner vi alla till. Så medan debatten sakligt pågick i riksdagen i Stockholm stormade 30 soldater in och störde förhandlingarna rådskonferensen som pågick i Berlin.
Riksdagsbeslutet ledde till att vi vid det följande valet 1921 för första gången hade allmän och lika rösträtt för kvinnor och män till alla våra beslutande församlingar.
Demokratins segrar i en del europeiska och nordamerikanska stater innebar inte att demokratins idéer blev så djupt rotade bland medborgarna att den kunde stå emot de utmaningar som ganska snart skulle visa sig. I Italien grep Mussolini makten redan 1922 och den massarbetslöshet som blev en följd bland annat av de världsekonomiska sammanbrotten 1929 blev en perfekt grogrund för nazismen i Tyskland. Vid valet 1930 gick nazisterna från 2,6% till 18% d.v.s. näst största parti efter socialdemokraterna. Vi valet i november 1932 blev nazisterna största parti och den 30 januari 1933 överlämnade den tyske president rikskansleruppgiften till Hitler som omedelbart upplöste de demokratiska fackföreningarna och som inom ett par månader även riksdagen. Vad som hände sedan känner vi alla till. I Sverige däremot kunde vi under 30-talet fördjupa vår demokrati genom olika typer av uppgörelser om samverkan.
Demokratin som styrelseform var våren 1940 nästa helt krossad i Europa. De enda demokratier som då existerade var förutom Sverige, Finland Schweiz och Storbritannien. Om vi förlorat till fascismen och kommunismen hade demokratin bara varit av historiskt intresse, skriver professor Sverker Gustafsson i boken Vad krävs för att rädda demokratin? I det perspektivet kan det finnas skäl att påminna om Churchills ord om det brittiska flygvapnets insats under kriget” Aldrig har så många, haft så få, att tacka för så mycket. ”
År 1945 låg stora delar av världen i ruiner. Men den 26 juni det året tändes åter hoppet för demokratin och demokratins grundläggande idéer. Då hände något revolutionerande. Den dagen bildades Förenta Nationerna. Då undertecknades FÖRENTA NATIONERNAS STADGA, med formuleringen
VI, DE FÖRENADE NATIONERNAS FOLK, BESLUTNA (We , the people …. )
att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden,
att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer.
Det var första gången i världshistorien, som människans värde blir överlägsen alla andra idéer i internationell politik.
Två andra fundamentala principer i den internationella rättsordningen slogs också fast vi den tiden. Det var ett resultat av Nürnbergprocessen som ägde rum den 20 november 1945 – 1 oktober 1946, mot ledande nazister, som begått krigsförbrytelser. Där slogs för det första fast att ansvaret för förbrytelser alltid är individuellt. Tidigare ansågs bara stater skyldiga. För det andra, att ansvar utdömdes oberoende av den enskildes position i hierarkien. Ingen skulle längre kunna hävda att man bara lydde order.
FNs stadga följdes sedan den 10 december 1948 av FNs Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Som ledare av Kommissionen för mänskliga rättigheter, bestående av filosofer och politiker, var Eleanor Roosevelt den drivande kraften i att formulera den och hon överlämnade den till Förenta nationernas generalförsamling med orden:
Vi står idag vid tröskeln till en storslagen händelse både i Förenta nationernas och mänsklighetens liv. Denna förklaring kan mycket väl bli vårt internationella Magna Charta för alla människor överallt.
Det var En ALLMÄN FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA vars inledning lyder
Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen
och senare följd av Artikel 1. Som uttrycker att
Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.
Samt Artikel 2.
Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Antagandet av denna allmänna förklaring skedde alltså strax innan det kalla kriget inleddes. Frågan är om en sådan deklaration hade varit möjlig att få FN att acceptera i dag?
Vi återfinner idag idéerna från FNs grunddokument i vår egen demokratis grundlag där ”den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Det är i grunden de värden, som alla vårt lands statliga och kommunala tjänstemän och förtroendevalda i sina roller som representanter för ”Det allmänna”, som grundlagen kallar det, ska sträva efter att förverkliga; “den enskilda människans frihet och värdighet och alla medborgares personliga, ekonomiska och kulturella välfärd.”
Vilka är då de principer och värden som vi ska kunna förvänta oss att stater som kallar sig demokratier ska slå vakt och leva upp till. En grundläggande princip ligger redan i namnet. Demokrati kommer av grekiskans demos, folket och kratos, styre.
Ett styrelseskick där den politiska makten utgår från dess medborgare via allmänna och fria val av förtroendevalda representanter till dess parlament och där alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna t ex åsikts- och yttrandefriheten, mötes- och föreningsfriheten, pressfrihet. De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Den demokratiska grundprincipen är att folkflertalet ska ha det avgörande ordet, men samtidigt vara skyldigt att respektera de grundläggande fri och rättigheterna. “I en demokrati, säger en statsvetare, (Jürgen Habermas) är det ideala att medborgarna försöker förstå varandra. Och försöker övertyga varandra och samordna sina handlingar på basis av förnuftsskäl. “och att detta bygger på tanken ” att i en öppen debatt segrar alltid det bästa argumentet.”
I ett demokratiskt samhälle måste alltid finnas möjligheter för de styrda att avsätta de styrande och att den ordning i vilket det sker inte utan vidare kan sättas ur spel. I Sverige finns rättigheterna angivna i grundlagen. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare.
Ett begrepp som i dag ofta förekommer när bedömningar görs om hur demokratisk en stat är Rättsstatsprincipen. Den innebär att ingen får stå över eller under lagen och att ingen kan straffas utom för ett tydligt lagbrott som fastställs på normalt juridiskt sätt inför de allmänna domstolarna, lagen måste innehålla ett tillräckligt skydd av individuella grundläggande rättigheter i landet, att staten är skyldig att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten. Dessutom krävs att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering och med respekt för mänskliga rättigheter. Det krävs också ett fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, det vill säga okorrumperade poliser och åklagare, oberoende advokater samt en obunden och opartisk domarkår. Rättsstatsprincipen är en rättslig nyckelprincip i den Europeiska rätten.
År 1989, det år som det kommunistiska systemet bröt samman i Östeuropa och det kalla kriget upphörde innebar stora landvinningar för demokratin, så stora att många drog slutsatsen att demokratin som styrelseform definitivt segrat. Men var den optimismen verkligen befogad? Eller var det ett naivt önsketänkande?
I Europa idag är EU otvivelaktigt den starkaste garanten för det vi i betecknar som de europeiska värdena där demokrati och rättsstatsprinciperna är grundläggande. Vi har ibland skäl att påminna oss att et som idag är EU har sitt ursprung i viljan att knyta de europeiska stater så när varandra att risken för krig dem emellan skulle bli obefintlig. Dessa tankar går tillbaka till sommaren 1950 om att krigets resurser, i form av stål och kol, i Tyskland och Frankrike skulle ställas under en gemensam myndighet som utsågs av ländernas regeringar. Detta första steg mot Europas följdes sedan av EEC, EG och idag EU med 28 medlemsstater. I dag är EU världens största ekonomi med en folkmängd på 500 miljoner människor. EU är idag det mest avancerade frihandelssystem som världen har skådat. EU har därmed bidragit till en av de fredligaste och mest ekonomiskt dynamiska perioderna i Europas historia. Med Lissabonfördraget upprättades även en stadga för grundläggande rättigheter.
Inträdesbiljetten till EU består i att man uppfyller ”Köpenhamnskriterier”. Den ansökande staten måste vara en demokratisk rättsstat. Art.2 EU-fördraget Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna. “Enligt EUs artikel 7. Kan en stat som bryter mot EUs grundvärden kan rövas sin rösträtt inom unionen. Det är vad EUs institutioner och medlemsstater har att respektera, Europaparlamentet med 751 direktvalda ledamöter- Europeiska rådet, Europeiska unionens råd.
Det mest auktoritativa dokumentet i Europa om mänskliga rättigheter är Europarådets (1949) Europakonventionen och Europadomstolen i Strasbourg. Endast stater som undertecknat den Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter kan bli medlemmar i EU.
Hur står det till med demokratin i världen idag?
Democracy Index, är ett jämförelsetal för graden av demokrati, beräknat av tidskriften The Economist. Enligt detta index var Norge det mest demokratiska landet år 2015, följt av Island och Sverige (med totalt 9,45 poäng), medan Nordkorea klassas som en av ett antal auktoritära regimer och hamnar sist (med 1,03 poäng). Indexet omfattar 167 olika länder, varav 20 klassas som fullt demokratiska
Freedom House publicerar varje år rapporter över situationen för demokrati och frihet i världens länder. År 2016 sägs det att det var det 10 året I rad som antalet bakslag är större än framsteg. Särskilt i Polen och Ungern en rörelse nedåt.
Transparency International Corruption Perception Index. Det är viktigt index eftersom korruption undergräver både demokrati och rättsstat. De nordiska länderna alltid bland de bästa. Sverige på första plats någon gång.
World Justice Project, på initiativ av American Bar Association , med syfte att befrämja rättsstaten (rule of law ) började publiceras 2011. Vid senaste index om rättsstaten 2016 Sverige på 4e plats .
Reportrar utan gränser index över mediefriheten bör även nämnas i detta sammanhang efter pressfriheten är en så grundläggande frihet. Tre kategorier. Tillfredställande, problematisk eller svår. Frankrike, UK och USA hamnar långt ner i gruppen tillfredställande, långt under gruppen god som toppas av fyra nordiska länder och omfattar bl. a Estland. Detta index visar att de västeuropeiska staterna och USA inte är några föredömen för de stater som frigjordes från Sovjetunionen för 25 år sedan.
De hot mot demokratin och rättsstatens principer som populismen i form av Putin, Trump, Erdogan, Orban, Kaczynski och Le Pen innebär har på olika sätt även drabbat EU. Det gäller i första hand medlemsstaterna Ungern och Polen.
I Ungern gjordes 1990 vissa tillägg till konstitutionen som banade väg för en fungerande demokrati med betydande kontroll av regeringsmakten. Ungern var den första ”postkommunistiska” makten som anslöt sig till Europarådet och undertecknade den Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter redan den 1990.
Nära 20 år senare, i april 2010 fick i ett fritt och rättvist val de politiska mitt och högerpartierna Fidesz och Kristdemokratiska folkpartiet (KDNP) 53 % av rösterna vilket enligt vallagen gav dem 2/3 av mandaten i det ungerska parlamentet och Viktor Orbán blev premiärminister. Någon författningsfråga fanns inte på dagordningen under valrörelsen, inte ens en antydan.
Trots detta och på grundval av påståendet att det var det ungerska folkets påstådda vilja inledde Fidesz stora förändringar i konstitutionen direkt efter valet. Med stöd av det falska påståendet att den var en rest från den kommunistiska tiden.
Nya konstitutionen antogs utan debatter. De allmänna domstolarnas oberoende har sedan äventyrats på många olika sätt. Med omedelbar verkan infördes nya åldersgränser för pensionering vilket innebar att 27 % av domarna i HD avsattes och mer än hälften i appellationsdomstolarna. De ersattes med jurister lojala med regeringen.
Ett försök gjordes att offentliga tjänstemän skulle kunna avsättas med bara två månaders varsel utan att anges skäl. Lagen ogiltighetsförklarades av Författningsdomstolen så den modifierades men fortfarande kan förlorat förtroende och ovärdighet anges som orsaker till uppsägning. Ett krig mot olika folkrörelser, särskilt mot dem som jobbar för mänskliga rättigheter speciellt genom skattegranskningar. Det gäller särskilt de som finansieras av affärsmannen George Soros. President Janos Áder försökte stänga det prestigefyllda Centraleuropeiska universitetet för ett knappt år sedan vilket ledde till stora demonstrationer i Budapest.
Sändningarna från OS 2016 avbröts ungefär var tionde minut av kampanjfilmer på en minut som påstod att alla som söker skydd i Europa är terrorister, våldtäktsmän eller ekonomiska emigranter. År 2015 uttryckte två tredjedelar i opinionsundersökningar sin tolerans och sitt stöd för migranterna, men ett år senare hade andelen minskat till en tredjedel.
Viktor Orbán begränsade sedan förenings- och strejkrätten. Han hävdade att han med sin majoritet var en representativ uttolkare av det ungerska folkets intressen och vilja.
Ungrarna är fortfarande till största delen Europavänliga, men när de styrande eliterna ifrågasätter grundläggande europeiska värderingar kan det få den allmänna opinionen att svänga över till ett utträde. Viktor Orban har förespråkat Putins Ryssland och Kina som förebilder. Men om de frånträder Europakonventionen och dess grundläggande rättigheter innebär det att de automatiskt frånträder Europarådet och i så fall även EU.
Även i Polen går utvecklingen åt fel håll. Polen var tidigare ett föredöme för övergången från kommunism. Men vid valet 2015 fick det högerkonservativa partiet Lag och rättvisa PiS möjlighet att bilda regering med 37 % (2015) i sejmen vilket gav egen majoritet enligt valsystemet. Polens egentlige ledare idag är PiS ledare Jaroslaw Kaczynski trots att han saknar officiella funktioner och enbart har en plats i sejmen.
I likhet med vad som hade skett i Ungern fem år tidigare började man omedelbart efter makttillträdet att förändra statsskicket trots att man inte aviserat några förändringar under valrörelsen. Inom två veckor ändrades lagen om åklagarväsendet. Justitieministern blev samtidigt riksåklagare. Regeringen kan nu lägga fram lagförslag utan remissförfarande. Den gör det i form av motioner. Det innebär att ett lagförslag kan läggas fram på morgonen, klubbas i sejmen vid lunchtid skickas till omröstning i senaten samma dag och undertecknas av presidenten på kvällen eller mitt i natten. En lag kan börja gälla från samma dag den stiftas.
Ett år efter valet var alltså Polen på väg från den liberala demokratin och mot ett auktoritärt system. PiS förfogar inte över den kvalificerade majoritet som krävs för grundlagsändringar. Men enligt konstitutionen tillhör den offentliga makten, nationen. Nationen utövar makt genom sina representanter eller direkt. Regeringen anser därför att folkviljan förkroppsligas av den aktuella majoriteten och att den står över grundlagen, lagar och domstolar. Den som hindrar folkets vilja att slå igenom betecknas som odemokratisk. Vi har säkert alla hört talas om ”Kriget om författningsdomstolen”, som innebär att den politiska makten har rätten att avgöra vad som är ett giltigt domslut i en författningsfråga.
Regeringen har tagit över public service, statlig radio och TV och bedriver där kampanjer i det nu statskontrollerade public service och i tidningar som står regeringen nära och man ifrågasätter enskilda domares personliga heder. Man har bytt ut bolagsstyrelser, massavskedat journalister. Bytt ut ledande tjänstemän i statsförvaltningen, åklagarväsendet, polis och militär. Genom Högsta domstolen vill PiS kväva oberoende medier genom att dra in deras licenser, kriminalisera oppositionspartier genom att påstå felaktigheter i finansieringen, skrämma domare och advokater.
I juli 2017 röstade sejmen och senaten igenom tre lagar som ställer domstolsväsendet under politisk kontroll. Det ledde till fredliga gatuprotester 21 juli 150 polska städer.
En företrädare för oppositionen uttrycker sin besvikelse över den nuvarande situationen så: ” Människornas hopp om ett bättre liv uppfattades av dem inte ha något samband mellan pressfriheten eller försvarare av minoriteternas rättigheter och deras egen vardag.” ”Vi har inte lyckats göra rättsstaten till en tydlig angelägenhet för medborgarna. ” ” Det är själva rättskulturen, den som finns i människors hjärtan och hjärnor, som måste omgestaltas genom ett mödosamt pedagogiskt arbete.”
Hoten mot de demokratiska värdena tar sig olika uttryck. Något av det mest oväntade var sannolikt den situation som uppkommit i den nation som en gång på ett avgörande sätt bidrog till att besegrade nazismen.
Att USA nu har en president som säger sig befinna sig i krig mot medierna, som han utnämner till ”det amerikanska folkets fiende” och en ” smutsfläck på Amerika” är mycket sorgligt. Det blir inte mindre sorgligt av att han blev vald trots att han som presidentkandidat kallade massmedia, ”avskyvärda”, ”avskum”, ”den lägsta formen av mänsklighet” och t o m ” den lägsta livsformen”.
Jag har valt att särskilt uppehålla mig vid de hot mot demokratin som uppkommit på senare tid i stater som står oss nära Ungern, Polen och USA. Men de hot mot demokratin som populismen representerar förekommer i betydligt flera stater, som också står oss nära. Och vi måste inse att populismens främsta grogrund är de enorma skillnader i livsvillkor under vilka människor lever.
Vårt land är otvivelaktigt en av världens mest framgångsrika demokratier enligt nästan alla internationella bedömningar.
Ni här i dag representerar något att det finaste i den svenska demokrati, våra demokratiska folkrörelser eller som man allt oftare säger vårt civilsamhälle. I den mötesaktivitet ni bedriver är ni försvarare av vår demokrati genom att utgöra ett kitt medborgare emellan och fredligt och respektfull löser de konflikter, problem och intressemotsättningar, som finns och alltid kommer att finnas i samhället. Den påverkan ni utövar mot företrädare för det som vår grundlag kallar ”Det allmänna” d.v.s. stat och kommun och dess myndigheter är en nödvändig förutsättning och hjälp för dem för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett så fullödigt sätt som möjligt.
Men vi får inte vara naiva och förledas tro att vår demokrati fortsatt kommer att vara framgångsrik om vi inte tillsammans med övriga medborgare att står upp för de demokratiska värdena. Och inte minst gäller det att i hem och skola fostra våra barn och barnbarn i demokrati Särskilt ett år som detta, valåret 2018 och hundra år efter demokratins genombrott.